För personer som har tillbringat största delen av livet med att studera, kan tillträdet in i arbetslivet vara som att stinga in i en okänd värld. För många universitetsstuderande är det framtida arbetslivet främmande, och många vet inte vad de vill arbeta med i framtiden. Detta kan bero på att flera universitetsutbildningar inte ger ett yrke i sig, utan en utbildning inom ett ämne. För många personer kan det bli svårt att orientera sig i arbetsmarknaden med en allmänbildande utbildning utan yrke. Arbetssökningen kan vara utmanande ifall det saknas relevant arbetserfarenhet och det inte finns en klar riktning in i arbetslivet. Personer som har utexaminerats med en högre högskoleexamen utan yrke brukar kallas för generalister, motsatsordet till generalist är specialist.
Om humanioras artikulationsproblem
Denna text bygger på min pro gradu-avhandling i nordisk etnologi som handlar om hur humanister i slutskedet av studierna vid Åbo Akademi, upplever övergången till arbetslivet. Det visar sig att studerande inom humaniora inte är förberedda till arbetslivet. Ett problem är att många studerande inte vet hur de kan bidra till samhällets arbetsmarknad, samtidigt som studerande inte vet vad arbetsmarknaden förväntar sig av dem. Detta är problematiskt eftersom det tyder på att många humanistiska utbildningar inte har en stark koppling till arbetslivet. Majoriteten av mina sex informanter som jag intervjuade till min avhandling, ansåg att utbildningen var intressant och gett en källkritisk bas. Däremot visar det sig vara oklart för hur de kan använda sin kunskap ute i arbetsmarknaden. Detta dilemma inom humaniora är inte ett nytt fenomen i samhället. Fenomenet kan kopplas ihop med begreppet ”humanioras artikulationsproblem” som beskriver hur humanioras betydelse i samhället osynliggörs (Ekström och Sörlin, 2012). Enligt Mellander (2018) sätter begreppet fingret på humanisternas tendens att ha svårigheter att förstå vilken roll och effekt deras kunskap har i samhället.
Humanister är en heterogen grupp ute i arbetslivet eftersom humanistiskt arbetsliv är mångsidigt och de är välspridda i samhället. Ekström och Sörlin (2012) förklarar att humanister arbetar både inom den offentliga och privata sektorn med varierande uppgifter. Det är därför svårt att karakterisera humanisterna som en grupp, eftersom den humanistiska kunskapen kan vara varierande, vilket i sin tur påverkar kunskapsområden och professionerna. Mellander (2018) poängterar att ha svårigheter att artikulera och förstå hur ens färdigheter kan appliceras i yrkeslivet, påverkar hur människor orienterar sig i framtidens arbetsliv. Detta beskriver han som det cirkulära orienteringsproblemet. Mellander förklarar att humanioras artikulationsproblem handlar också om att det inte finns samhörighet mellan utbildningen och arbetsplatser, det vill säga, att det saknas affinitet i arbetet. Detta handlar om att det inte finns ett meningsfullt affinitetsband mellan utbildningen och arbetslivet, samtidigt som arbetslivet inte är alltid relevant till utbildningen.
Burman (2012) förklarar att i dagens samhälle betonas oftast nytta i stället för mening, vilket är ett utmanande faktor för humaniora som fokuserar på mening. I en välfungerande demokrati behövs medborgare som är allmänt utbildade, kultiverade och som är kapabla att tänka kritiskt. Inom humaniora finns en politisk och demokratisk sida av studierna som inte existerar på samma sätt i naturvetenskapliga ämnen. Samhällets tendens för kortsiktigt ekonomiskt nyttotänkande som fokuserar på resultat påverkar resursfördelningen, forskningen och utbildningen. Det kan förklara varför humaniora inte längre har central ställning i det akademiska landskapet.
Om framtidsvisioner inför arbetslivet
Ingen av mina informanter hade klara framtidsvisioner för vad de ville arbeta med i framtiden. Det betonades att valet av studieämne gick utifrån intresse och inte det framtida arbetet. Intresse brukar ofta vara utgångspunkten för val av utbildning, eftersom det kan vara svårt att veta i ung ålder, vad det framtida arbetet skulle vara. Själva processen att börja studera på universitet, brukar innebära stora förändringar för många studerande. Exempelvis att flytta bort hemifrån för första gången och ansvara för sig själv. Det är frågan om stora förändringar som påverkar olika aspekter av vardagen och identiteten. Arbetslivet kan därför upplevas som irrelevant i början av den långa studietiden.
Det visar sig att även serendipitet eller slumpen hade påverkat hur vissa av mina informanter hade hittat sina studieämnen. Där viljan att studera något intressant var viktigare än att välja en utbildning som skulle leda till ett yrke. Det berättar att deras framtidsorienteringar fokuserade på att börja studera, i stället för arbetslivet.
Upplevelser om slutskedet av studierna
Majoriteten av mina informanter poängterade att utbildningen har varit givande på olika sätt, framför allt när det gäller förmågan att kunna tänka kritiskt. Däremot kom det tydligt fram att majoriteten av informanterna, inte visste hur deras utbildning kan appliceras i arbetslivet. Detta kan tolkas som desorientering, vilket innebär att det inte finns mål eller förebilder med utbildningen. Avsaknaden av en orientering gör att kopplingen till arbetslivet kan upplevas som svagt och därför kan det vara svårt att applicera studierna inför arbetslivet. Majoriteten av informanterna ansåg att det skulle behövas en starkare koppling till arbetslivet under studietiden. Detta kunde vara i form av studiebesök till relevanta arbetsplatser. Det poängterades att vägledning kunde också vara hjälpsamt inför framtidens arbetsliv. Exempelvis alumners erfarenheter om arbetslivet kunde vara inspirerande och skapa relevans inför arbetslivet efter studierna. Avsaknaden av att ha klara mål efter universitetsstudierna kan bidra till att utbildningen kan upplevas vara irrelevant inför arbetslivet.
Många studerande upplever en sorts ambivalens med att bli utexaminerade, eftersom det innebär nya förändringar i livet. En av det mest betydande förändringarna är förväntningen att heltidsstudierna ska ersättas av heltidsarbete. Detta kan väcka stress och osäkerhet, om kopplingen till arbetslivet upplevs som svagt. Det är därför som det finns många studerande som inte är motiverade att bli utexaminerade och lämna det trygga studielivet inför ett okänt arbetsliv.
Slutord
När humanister blir tillfrågade ”vad blir man då?” finns stor sannolikhet att varken den som frågar eller humanisten som ska svara på frågan, har ett klart svar. Humanioras artikulationsproblem kan uppfattas som en orsak varför det är svårt för humanistiska studerande i slutskedet av studierna att placera sig i arbetsmarknaden. Avsikten med min pro gradu-avhandling är att poängtera att det är frågan om större samhälleliga problem. Samtidigt som humanistisk kunskap behövs mer än någonsin i vårt föränderliga samhälle där det behövs individer som kan tänka kritiskt ur olika synvinklar. Aittola (1992) förklarar att det har blivit på en allmän nivå svårare för universitetsstuderande att hitta arbete, eftersom samhället har förändrats och det har blivit mera konkurrens om arbete i samhället. En oroväckande aspekt som kom fram i litteraturen är att samhället inte längre uppskattar utbildningar som uppfattas som civiliserande, i stället förväntas att studierna ska vara yrkesorienterade. Detta är motstridigt med universitetsämnen som klassas som generalistämnen, som exempelvis humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen.
Jag har funderat på att karriärhandledningar på olika stadier kunde vara till hjälp. Framför allt under gymnasiet och början av universitetsstudierna. Det finns både för- och nackdelar med generalist och specialistutbildningar. En generalist kan arbeta med olika sorters arbetsuppgifter medan en specialist inte har samma flexibilitet. Samtidigt som det kan vara lättare för en specialist att hitta arbete inom hens egna arbetsfält. En fördel med generaliststudier är att det finns möjlighet att skräddarsy sina studier ganska långt utifrån intresse, exempelvis genom att välja biämnen. Därför är det viktigt att studerande har kunskap för vad som är viktigt för framtidens arbetsmarknad. Det kan vara gynnande inför arbetslivet att ha ett yrkesgivande biämne, ifall ens huvudämne är mer generell till sin natur. Därför anser jag att karriärhandledningar i början av studietiden kunde vara gynnande för alla studerande.
André La Face
Skribenten utexaminerades år 2022 från Åbo Akademi med huvudämnet nordisk etnologi. André arbetar som informationsspecialist i Helsingfors.
Källor
Aittola, T. (1992). Uuden opiskelijatyypin synty. Opiskelijoiden elämänvaiheet ja tieteenalaspesifien habitusten muovautuminen 1980-luvun yliopistossa. Jyväskylän yliopisto. http://urn.fi/URN:ISBN:978-951-39-7945-4
Burman, A. (2013). Nyttan med nyttan. I Forser, T. & Karlsohn, T (red.). Till vilken nytta? En bok om humanioras möjligheter. Daidalos.
La Face, A. (2022). ”Universitetsstuderande inför arbetsmarknaden”. En ambivalent övergång? Åbo Akademi. https://www.doria.fi/handle/10024/186134
Ekström, A. & Sörlin, S. (2012). Alltings mått. Humanistisk kunskap i framtidens samhälle. Norstedt.
Mellander, E. (2018). Etnologiska kompositioner. Orienteringar i yrkeslivet. Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet.
Recent Comments