![\"\"](\"https:\/\/www.muinaismuistoyhdistys.fi\/wp-content\/uploads\/2024\/01\/169643480007400.jpg\")
Tillverkare: Wilhelm Pettersson, 1968. Foto: \u00c5bo museicentral. https:\/\/www.finna.fi\/Record\/tmk.169643480007400?sid=3738634226&imgid=1<\/a><\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n
Om humanioras artikulationsproblem<\/strong><\/p>\n\n\n\n Denna text bygger p\u00e5 min pro gradu-avhandling i nordisk etnologi som handlar om hur humanister i slutskedet av studierna vid \u00c5bo Akademi, upplever \u00f6verg\u00e5ngen till arbetslivet. Det visar sig att studerande inom humaniora inte \u00e4r f\u00f6rberedda till arbetslivet. Ett problem \u00e4r att m\u00e5nga studerande inte vet hur de kan bidra till samh\u00e4llets arbetsmarknad, samtidigt som studerande inte vet vad arbetsmarknaden f\u00f6rv\u00e4ntar sig av dem. Detta \u00e4r problematiskt eftersom det tyder p\u00e5 att m\u00e5nga humanistiska utbildningar inte har en stark koppling till arbetslivet. Majoriteten av mina sex informanter som jag intervjuade till min avhandling, ans\u00e5g att utbildningen var intressant och gett en k\u00e4llkritisk bas. D\u00e4remot visar det sig vara oklart f\u00f6r hur de kan anv\u00e4nda sin kunskap ute i arbetsmarknaden. Detta dilemma inom humaniora \u00e4r inte ett nytt fenomen i samh\u00e4llet. Fenomenet kan kopplas ihop med begreppet \u201dhumanioras artikulationsproblem\u201d som beskriver hur humanioras betydelse i samh\u00e4llet osynligg\u00f6rs (Ekstr\u00f6m och S\u00f6rlin, 2012). Enligt Mellander (2018) s\u00e4tter begreppet fingret p\u00e5 humanisternas tendens att ha sv\u00e5righeter att f\u00f6rst\u00e5 vilken roll och effekt deras kunskap har i samh\u00e4llet.<\/p>\n\n\n\n Humanister \u00e4r en heterogen grupp ute i arbetslivet eftersom humanistiskt arbetsliv \u00e4r m\u00e5ngsidigt och de \u00e4r v\u00e4lspridda i samh\u00e4llet. Ekstr\u00f6m och S\u00f6rlin (2012) f\u00f6rklarar att humanister arbetar b\u00e5de inom den offentliga och privata sektorn med varierande uppgifter. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r sv\u00e5rt att karakterisera humanisterna som en grupp, eftersom den humanistiska kunskapen kan vara varierande, vilket i sin tur p\u00e5verkar kunskapsomr\u00e5den och professionerna. Mellander (2018) po\u00e4ngterar att ha sv\u00e5righeter att artikulera och f\u00f6rst\u00e5 hur ens f\u00e4rdigheter kan appliceras i yrkeslivet, p\u00e5verkar hur m\u00e4nniskor orienterar sig i framtidens arbetsliv. Detta beskriver han som det cirkul\u00e4ra orienteringsproblemet. Mellander f\u00f6rklarar att humanioras artikulationsproblem handlar ocks\u00e5 om att det inte finns samh\u00f6righet mellan utbildningen och arbetsplatser, det vill s\u00e4ga, att det saknas affinitet i arbetet. Detta handlar om att det inte finns ett meningsfullt affinitetsband mellan utbildningen och arbetslivet, samtidigt som arbetslivet inte \u00e4r alltid relevant till utbildningen.<\/p>\n\n\n\n Burman (2012) f\u00f6rklarar att i dagens samh\u00e4lle betonas oftast nytta i st\u00e4llet f\u00f6r mening, vilket \u00e4r ett utmanande faktor f\u00f6r humaniora som fokuserar p\u00e5 mening. I en v\u00e4lfungerande demokrati beh\u00f6vs medborgare som \u00e4r allm\u00e4nt utbildade, kultiverade och som \u00e4r kapabla att t\u00e4nka kritiskt. Inom humaniora finns en politisk och demokratisk sida av studierna som inte existerar p\u00e5 samma s\u00e4tt i naturvetenskapliga \u00e4mnen. Samh\u00e4llets tendens f\u00f6r kortsiktigt ekonomiskt nyttot\u00e4nkande som fokuserar p\u00e5 resultat p\u00e5verkar resursf\u00f6rdelningen, forskningen och utbildningen. Det kan f\u00f6rklara varf\u00f6r humaniora inte l\u00e4ngre har central st\u00e4llning i det akademiska landskapet.<\/p>\n\n\n\n Om framtidsvisioner inf\u00f6r arbetslivet<\/strong><\/p>\n\n\n\n Ingen av mina informanter hade klara framtidsvisioner f\u00f6r vad de ville arbeta med i framtiden. Det betonades att valet av studie\u00e4mne gick utifr\u00e5n intresse och inte det framtida arbetet. Intresse brukar ofta vara utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r val av utbildning, eftersom det kan vara sv\u00e5rt att veta i ung \u00e5lder, vad det framtida arbetet skulle vara. Sj\u00e4lva processen att b\u00f6rja studera p\u00e5 universitet, brukar inneb\u00e4ra stora f\u00f6r\u00e4ndringar f\u00f6r m\u00e5nga studerande. Exempelvis att flytta bort hemifr\u00e5n f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen och ansvara f\u00f6r sig sj\u00e4lv. Det \u00e4r fr\u00e5gan om stora f\u00f6r\u00e4ndringar som p\u00e5verkar olika aspekter av vardagen och identiteten. Arbetslivet kan d\u00e4rf\u00f6r upplevas som irrelevant i b\u00f6rjan av den l\u00e5nga studietiden.<\/p>\n\n\n\n Det visar sig att \u00e4ven serendipitet eller slumpen hade p\u00e5verkat hur vissa av mina informanter hade hittat sina studie\u00e4mnen. D\u00e4r viljan att studera n\u00e5got intressant var viktigare \u00e4n att v\u00e4lja en utbildning som skulle leda till ett yrke. Det ber\u00e4ttar att deras framtidsorienteringar fokuserade p\u00e5 att b\u00f6rja studera, i st\u00e4llet f\u00f6r arbetslivet.<\/p>\n\n\n\n Upplevelser om slutskedet av studierna<\/strong><\/p>\n\n\n\n Majoriteten av mina informanter po\u00e4ngterade att utbildningen har varit givande p\u00e5 olika s\u00e4tt, framf\u00f6r allt n\u00e4r det g\u00e4ller f\u00f6rm\u00e5gan att kunna t\u00e4nka kritiskt. D\u00e4remot kom det tydligt fram att majoriteten av informanterna, inte visste hur deras utbildning kan appliceras i arbetslivet. Detta kan tolkas som desorientering, vilket inneb\u00e4r att det inte finns m\u00e5l eller f\u00f6rebilder med utbildningen. Avsaknaden av en orientering g\u00f6r att kopplingen till arbetslivet kan upplevas som svagt och d\u00e4rf\u00f6r kan det vara sv\u00e5rt att applicera studierna inf\u00f6r arbetslivet. Majoriteten av informanterna ans\u00e5g att det skulle beh\u00f6vas en starkare koppling till arbetslivet under studietiden. Detta kunde vara i form av studiebes\u00f6k till relevanta arbetsplatser. Det po\u00e4ngterades att v\u00e4gledning kunde ocks\u00e5 vara hj\u00e4lpsamt inf\u00f6r framtidens arbetsliv. Exempelvis alumners erfarenheter om arbetslivet kunde vara inspirerande och skapa relevans inf\u00f6r arbetslivet efter studierna. Avsaknaden av att ha klara m\u00e5l efter universitetsstudierna kan bidra till att utbildningen kan upplevas vara irrelevant inf\u00f6r arbetslivet.<\/p>\n\n\n\n M\u00e5nga studerande upplever en sorts ambivalens med att bli utexaminerade, eftersom det inneb\u00e4r nya f\u00f6r\u00e4ndringar i livet. En av det mest betydande f\u00f6r\u00e4ndringarna \u00e4r f\u00f6rv\u00e4ntningen att heltidsstudierna ska ers\u00e4ttas av heltidsarbete. Detta kan v\u00e4cka stress och os\u00e4kerhet, om kopplingen till arbetslivet upplevs som svagt. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r som det finns m\u00e5nga studerande som inte \u00e4r motiverade att bli utexaminerade och l\u00e4mna det trygga studielivet inf\u00f6r ett ok\u00e4nt arbetsliv.<\/p>\n\n\n Slutord<\/strong><\/p>\n\n\n\n N\u00e4r humanister blir tillfr\u00e5gade \u201dvad blir man d\u00e5?\u201d finns stor sannolikhet att varken den som fr\u00e5gar eller humanisten som ska svara p\u00e5 fr\u00e5gan, har ett klart svar. Humanioras artikulationsproblem kan uppfattas som en orsak varf\u00f6r det \u00e4r sv\u00e5rt f\u00f6r humanistiska studerande i slutskedet av studierna att placera sig i arbetsmarknaden. Avsikten med min pro gradu-avhandling \u00e4r att po\u00e4ngtera att det \u00e4r fr\u00e5gan om st\u00f6rre samh\u00e4lleliga problem. Samtidigt som humanistisk kunskap beh\u00f6vs mer \u00e4n n\u00e5gonsin i v\u00e5rt f\u00f6r\u00e4nderliga samh\u00e4lle d\u00e4r det beh\u00f6vs individer som kan t\u00e4nka kritiskt ur olika synvinklar. Aittola (1992) f\u00f6rklarar att det har blivit p\u00e5 en allm\u00e4n niv\u00e5 sv\u00e5rare f\u00f6r universitetsstuderande att hitta arbete, eftersom samh\u00e4llet har f\u00f6r\u00e4ndrats och det har blivit mera konkurrens om arbete i samh\u00e4llet. En orov\u00e4ckande aspekt som kom fram i litteraturen \u00e4r att samh\u00e4llet inte l\u00e4ngre uppskattar utbildningar som uppfattas som civiliserande, i st\u00e4llet f\u00f6rv\u00e4ntas att studierna ska vara yrkesorienterade. Detta \u00e4r motstridigt med universitets\u00e4mnen som klassas som generalist\u00e4mnen, som exempelvis humanistiska och samh\u00e4llsvetenskapliga \u00e4mnen.<\/p>\n\n\n\n Jag har funderat p\u00e5 att karri\u00e4rhandledningar p\u00e5 olika stadier kunde vara till hj\u00e4lp. Framf\u00f6r allt under gymnasiet och b\u00f6rjan av universitetsstudierna. Det finns b\u00e5de f\u00f6r- och nackdelar med generalist och specialistutbildningar. En generalist kan arbeta med olika sorters arbetsuppgifter medan en specialist inte har samma flexibilitet. Samtidigt som det kan vara l\u00e4ttare f\u00f6r en specialist att hitta arbete inom hens egna arbetsf\u00e4lt. En f\u00f6rdel med generaliststudier \u00e4r att det finns m\u00f6jlighet att skr\u00e4ddarsy sina studier ganska l\u00e5ngt utifr\u00e5n intresse, exempelvis genom att v\u00e4lja bi\u00e4mnen. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det viktigt att studerande har kunskap f\u00f6r vad som \u00e4r viktigt f\u00f6r framtidens arbetsmarknad. Det kan vara gynnande inf\u00f6r arbetslivet att ha ett yrkesgivande bi\u00e4mne, ifall ens huvud\u00e4mne \u00e4r mer generell till sin natur. D\u00e4rf\u00f6r anser jag att karri\u00e4rhandledningar i b\u00f6rjan av studietiden kunde vara gynnande f\u00f6r alla studerande.<\/p>\n\n\n\n Andr\u00e9 La Face<\/p>\n\n\n\n Skribenten utexaminerades \u00e5r 2022 fr\u00e5n \u00c5bo Akademi med huvud\u00e4mnet nordisk etnologi. Andr\u00e9 arbetar som informationsspecialist i Helsingfors.<\/em><\/p>\n\n\n\n K\u00e4llor<\/strong><\/p>\n\n\n\n Aittola, T. (1992). Uuden opiskelijatyypin synty. <\/em>Opiskelijoiden el\u00e4m\u00e4nvaiheet ja tieteenalaspesifien habitusten muovautuminen 1980-luvun yliopistossa<\/em>. Jyv\u00e4skyl\u00e4n yliopisto. http:\/\/urn.fi\/URN:ISBN:978-951-39-7945-4<\/a><\/p>\n\n\n\n Burman, A. (2013). Nyttan med nyttan<\/em>. I Forser, T. & Karlsohn, T (red.). Till vilken nytta? En bok om humanioras m\u00f6jligheter<\/em>. Daidalos.<\/p>\n\n\n\n![\"\"](\"https:\/\/www.muinaismuistoyhdistys.fi\/wp-content\/uploads\/2024\/01\/169643480007400-1-1.jpg\")
Design: Gunnar Elfgren. Tillverkare: Wilhelm Pettersson, 1968. Foto: \u00c5bo museicentral.<\/em> https:\/\/www.finna.fi\/Record\/tmk.169643480007400?sid=3738634226&imgid=2<\/a><\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n